Den nittonde januari 2002 bildades SwingCats genom ett missförstånd. En av Kurt Bertrandssons skolkamrater från 1940-talet frågade efter musik till sin 70-årsfest i Säffle. Han hade tänkt sig trubadurmusik men hans förfrågan tolkades som en förfrågan om dansmusik levererad av en liten jazzgrupp. Någon jazzgrupp hade inte Kurt så det blev bråttom. Leif Jellvert på kornett och vibrafon och Knut Nilsson på trummor var kända som goda jazzmusikanter från Teåra Swing Qintet. Jörgen Zetterqvist tipsade om Göran de Frumerie, en skicklig Fats Waller-inspirerad pianist, och jazzskribenten Johnny Olsson föreslog Bosse Waernhoff på kontrabas, vilket visade sig vara ett gott val. Och Kurt själv hade lång erfarenhet som träblåsare.
Medelåldern var vid starten 66 år och den samlade erfarenheten gav en startrepertoar på över etthundra låtar med klassisk jazz som gemensam nämnare. Personkemin var perfekt och bandet har haft samma besättning hela tiden. Kurt beskriver tiden som en elvaårig drömresa med spelningarna i USA 2005 som höjdpunkt.
Jazzfestivaler är ett sätt att leva sin musik, och SwingCats deltog i festivaler i Sundsvall, Norrtälje, Arvika och Nordingrå.
Jazztävlingarna i Göteborg och Stockholm där man fick mötte musiker från de klassiska grupperna tillhör höjdpunkterna, i synnerhet 2010 när man fick spela i Musikaliska Akademiens vackra lokaler på Nybrokajen 11 i Stockholm.
SwingCats-epoken avslutades med flaggan i topp den sextonde maj 2013 på hotell Royal i Säffle, den ort där allt började. Tillsammans med tvåhundra personer i publiken satte man punkt för 243 spelningar på elva år.
Härligt att Swing Cats musik ännu finns bevarad på nätet. Kurt var min bästis sedan studietiden på Farmis på 50-talet. Han som person och med sin musik var en ovärderlig källa till ett fint umgänge.
Leif