Martin Hederos

Född 1972

Musikintresserade föräldrar, men framför allt en mycket musikalisk farfar – det betydde mycket för den unge Martin Hederos. Farfar spelade fiol och ordnade en sådan åt Martin när han var sex – sju år, och Martin bytte gärna ut blockflöjten.  

”Jag kom till Klaraborg och spelade fiol för Sigge Stenberg, och hade några hade några spelningar i församlingshemmet i Segerstad när jag var åtta – nio år. Jag minns att jag spelade Opp amaryllis – det var nervöst! Det stora lyftet för mig var när jag fick börja spela för Janka Johansson i Grums, när jag gick i femman”.

Samma år började Martin på spelmanskurserna i Ransäter med bland andra Björn Håkansson som lärare. Värmlands spelmansförbund stod bakom kurserna, som kördes varje sommar. 

”Där lärde jag mig att spela på gehör och det, tillsammans med Jankas jazzundervisning, blev en vändpunkt i mitt liv, både musikmässigt och allmänmänskligt. Det är det som gjort att jag sitter där jag sitter idag. Jag gick för Janka hela högstadiet och spelade fortfarande ganska mycket klassiskt, men för Janka behövde man inte välja. Jag spelade jazz och pop med ungdomsorkestern och folkmusik på sommaren.”

”Men framförallt fick jag alltså vara med i hans ungdomsorkester, som sedan blev nästan som ett turnerande band. Vi var med i tävlingen Musik Direkt 1988 – 89 och vann regionfinalen i Arvika och riksfinalen i Visby. Förstapriset var en turné i Danmark, Belgien och Holland med avslutning på Unescopalatset i Paris.”

”Idag spelar jag mycket med hela kroppen, och det har jag nog fått från Janka. Han är en fantastisk musikant, och han hade kunnat bygga en egen karriär, men han satsade sin tid på oss. kidsen från Grums och Karlstad. Han är värd en staty!”

 När det blev gymnasiedags sökte Martin musiklinjen på Sundsta och kom in 1988, i första hand på klassisk fiol.  Hemma jobbade han och Patrik Nordebring med pop och rock, de köpte syntar och gjorde egna inspelningar.

När de gick första året i gymnasiet ställde Martin och Patrik upp som en syntfolkmusik-duo i Musik Direkt på Mariebergsskogen. De vann inte tävlingen men fick höra en fjortonårig tjej sjunga med en röst som Billie Holidays. Det var Karin Inde, hon var killarnas drömsångerska och hon blev med i bandet som nu fick heta Inde Mood.

 ”Jag utvecklades mer och mer mot att skriva musik och improvisera på pianot. Andra och tredje året på gymnasiet gick jag över från klassisk till att satsa på jazz, improvisation och komposition. Då hade jag Bertil Johansson, en fantastisk jazzpianist, som lärare. Nils Aldeland, som var föreståndare för musiklinjen, hjälpte mig med arrangering – han trodde på mig och tyckte att jag borde söka vidare.” 

Folkmusiken fanns hela tiden med i bakgrunden, och Martin och Patrik spelade polskor och schottisar för amerikanska turister på Hotell Gustaf Fröding.

Sen kom Melker Steen och hans Svänggäng in i bilden. Då fick han spela ”på riktigt” och tjäna lite pengar på spelningar. Orkestern repade på kommunala musikskolan, och de äldre i orkestern skötte bokningarna.

”Vi fungerade som ett fristående band som folk kunde hyra till fester Det var en bra skola, för man fick lära sig att snabbt läsa storbandsnoter, det var jätteviktigt. Vi fick en tradition i ryggen för där var ju arrangemang av Thore Ehrling och andra swing-arr från Nalen.  Bandet var oftast en oktett med tre saxar, tre trumpeter och komp.

Senare spelade jag med Nymphet Noodlers i Karlstad, ett band som inte slog direkt, men som blev ett farmarlag till Soundtrack of Our Lives.”

Martin gick två år på Ingesunds folkhögskola på jazzpiano och komposition/arrangering, och sedan därefter kom han in på Musikhögskolan på komposition och arrangering och gick där två år. 

”När jag började spela med Soundtrack Of Our Lives och höll på med det i arton år så försvann, tillfälligt, det där med noter och arrangering.  Men det fanns ändå plats för studiojobb och duoengagemang, som med Mattias Hellberg och Nina (idag Nino) Ramsby. 2008 började jag spela med Ane Brun, som jag fortfarande gör. Även Tonbruket frog igång parallellt med SOOL de sista åren.”

Mats Berglund var en annan viktig person som Martin träffade i tolvårsåldern.

”Det var han som introducerade den lite skeva och skitiga folkmusiken för mig, som polskorna från de svensk-norska gränstrakterna. Nu har jag börjat spela med honom igen.” 

Men nu går Martins yrkesdag till stor del ut på att skriva arrangemang. Annat på aktivitetslistan:

  • Martin var tidigare med i Mats Gustafssons storband Fire Orchestra.
  • En ny skiva med Tonbruket, den femte ordningen, är på gång. ”Det är fantastiskt att vara tillbaka i improvisationsvärlden – när man har väl smakat på den så är det så man vill ha det.
  • Frilanskarriär, spelat med bland andra Ane Brun och Anna Ternheim.
  • Spelar med Ane Brun och Hans Ek med symfoniorkestrar runtom i Norden, bland annat två arrangemang som Martin ursprungligen gjorde för radiosymfonikerna.
  • Gjorde tillsammans med Irya Gmeyner musiken till TV-serien Systrar (2018), och en ny serie är på gång.
  • Samarbetar med svenske Peter von Poehl i Paris, musiker och producent inom pop och filmmusik.
  •  Det blir mer och mer egna projekt, Martin skriver till exempel barnmusik och ska spela på trio med Lena Willemark och Mats Berglund.

”Jag har sällan eller aldrig en ledig dag. Har jag inte någon spelning eller förberedelse för en spelning så alltid något att skriva.” 

Du verkar ha kul på jobbet?

”Ja, det har jag. Man ju väldigt ödmjuk när man träffar föräldrar på dagis eller skola – då förstår man att inte alla har pirr i magen när dom åker till jobbet.

  Janka fick mig att fatta att folkmusik och jazz och pop och rock och klassiskt är samma sak. Man behöver inte välja!

Den inställningen har gjort att jag vågat hålla gång alla olika jobb samtidigt.” 

Lämna en kommentar

1 × fyra =